tisdag 31 augusti 2010

Jag träffar Olof Palme i Paris 1981 och tar ett par bilder

Som jag tidigare har nämnt i min blogg så träffade jag - och andra svenska media - Olof Palme i en av Paris förstäder en augustidag 1981 under den s å kallade Fredsmarschen. Om detta möte skrev jag i Upsala Nya Tidning - både dagen efter vårt möte som vid det tillfälle då min Palme bild publicerdes. Här finns bilderna. fler kommer:

http://www.facebook.com/album.php?aid=30822&id=100000482837164&l=99ff46fdfb


En bilds historia

(Införd i Upsala Nya Tidning 1 nov 1990)

Olof Palme, vår förre statsminister, var en man som knappast någon svensk hade ett neutralt förhållande till. Han var ju den store politiske ledaren för många. Även om man inte i grunden delade hans politiska värderingar så respekterade många Olof Palme, inte minst för hans internationella engagemang.

1981 träffade jag Olof Palme i Paris. Det var den sommaren som den stora fredsmarschen – som också felaktigt kallades kvinnomarschen – ägde rum. Tusentals fredsaktivister från ett stort antal länder gick från Köpenhamn till Paris. Vi var uppskattningsvis – siffrorna varierade – mellan 4 000 och 10 0000 människor, varav en del hade marscherat i 45 dagar och tillryggalagt ca 112 mil. Själv deltog jag under ca tio dagar i och omkring Paris och jag var med vid själva intåget i Paris.

Olof Palme hade varit i Paris några dagar och bl a sammanträffat med den franske presidenten Francois Mitterand. Han åkte därifrån till stadsdelen Port d´Aubervillier i Paris för att möta deltagarna i fredsmarschen. Jag frågade honom om han hade tänkt dela i marschen, men han svarade:

•  Jag vill inte delta i demonstrationer och marscher när jag gästar ett främmande land.

Det togs självklart många bilder av Palme och han fick applåder. Så småningom försvann han till sitt och vi till vårt intåg i Paris. Jag hade en intuitiv känsla av att jag hade fått en bra bild. Efter det att marschen avslutats i hällande regn gick jag upp till den internationella nyhetsbyrån. Där bad jag att få låna en skrivmaskin, att få min bild framkallad och att få ringa in min artikel. Bilden blev utmärkt och den sändes med telefoto till UNT och Uppsala. Men bilden kom aldrig fram, nånstans i Europa försvann den. Bilden publicerades senare bl a av Aftonbladet och Sven Melander, som alltså arbetade där innan han blev nöjeschef på TV.

Året efter – i slutet av augusti 1982 och inför det kommande riksdagsvalet – besökte Olof Palme och Arja Saijonmaa Uppsala och gamla Folkets Hus. Jag var där och bad om att få Palmes namnteckning på min Parisbild.

•  Den här bilden känner jag inte till, men den är kanske inte så tokig. Var har Du fått tag på den frågade Palme.

Den Olof Palme som vi sett i talarstolen var nu en helt annan människa. Nu verkade han närmast försynt. Leif Gustafsson, en av Palmes press-sekreterare kom in bakom scenen, såg bilden och utbrast:

•  Vilken j-a bra bild på Olof. Hörrudu, nu när Olof skall bli statsminister igen så behöver vi ett nytt idolkort på honom. Du förstår, dom gamla som vi har går inte att använda. Får vi köpa den här bilden?

Olof Palme verkade närmast lite generad över press-sekreterarens raka kommunikation. Den här gången kom jag på det där svaret som man vanligtvis aldrig kommer på förrän efteråt, och jag svarade:

•  Ja visst, men då vill jag ha Palmekommissions bok med dedikation av Palme.

Ett par veckor efteråt kom den svenska versionen av Gemensam säkerhet, ett program för nedrustning. Rapporten från den oberoende kommissionen för nedrustning- och säkerhetsfrågor under ordförandeskap av Olof Palme och jag fick en personlig hälsning av Olof Palme.

Efter ett par turer med socialdemokraternas partikassör, kom vi överens om ett pris. Partiet fick rätt att trycka upp – jag tror att det var 1 000 kopior – från mitt negativ.

Hur mycket jag fick?

Det vet endast skattemyndigheten, partikassören och jag själv, men min Paris-resa betaldes.

Kommentar 16 år efter införandet;

Något halvår efter mordet på Olof Palme stötte jag på press-sekreteraren Leif Gustafsson och han sade att både han och Palme var mycket nöjda med bilden. Den var helt enkelt en av Palmes egna favoritbilder på honom själv. Bilden var den första – efter mordet – som Leif Gustafsson kom att tänka på, sade han vidare.

1 kommentar:

  1. Jag träffade också Olof Palme i Paris sommaren 1981 efter en veckas fredsmarsch från Bryssel. Det var mycket trevligt att stå och prata med honom på ett torg, svettig efter vandringen.

    SvaraRadera