Det var ifjol hundra år sedan Wilhelm Peterson-Berger, den
store kompositören och kulturpersonligheten föddes i Ångermanland. Inte på
länge har någon av vårt lands stora konstnärer blivit föremål för en sådan
innerlig och intensiv minneshyllning, och det kan påminnas om att Operan på
själva hundraårsdagen, 27 febr, anordnade en speciell Peterson-Berger
föreställning.
Man hade verkligen satsat för att bjuda på en minnesrik och
musikalisk upplevelsefylld kväll; en PB-rapsodi – sammanställd och dirigerad av
Lars af Malmborg – och sånger sjungna av Elisabeth Söderström ingick i
programmet liksom partier ur vad många anser vara PB´s främsta skapelse, ”Arnljot”
kallad vår nationalopera. Sigurd Björling sjön på ett majestätiskt sätt
Arnljots hälsningssång, och därpå presenterades operans andra akt med Erik
Saedén som den fredlösa Arnljot och Berit Lindholm som Gunhild, hans älskade.
Den av Thorlof Jansson signerade dekoren från operans urpremiär 1910 användes
vid jubileumsföreställningen.
Trots att Peterson-Berger började uppmärksammas på allvar
redan under 1890-talet var det vissa personer som inte ville räkna med hans
storhet på det musikaliska området. Det berättas i det sammanhanget en episod
som har anknytning till Uppsala och den ägde rum våren 1911.
Den då nyutnämnde director musices Hugo Alfvén arrangerade
en stor musikgala men i den långa raden av representerade tonsättare fanns inte
PB med. Detta retade månget musikhjärta och gav upphov till en hel del beska
tidningskommentarer. Man jämförde det hela med om man gjorde en skönlitterär antologi
skulle utelämna Strindberg.
PB fick upprättelse
Emellertid försökte studenter på Norrlands Nation i Uppsala
ge Peterson-Berger upprättelse. Man kallade honom till hedersledamot av Nationen,
och PB blev vederbörligen hyllad på valborgsmässoaftonen – några dagar innan
den stora musikfesten. Man kan fortfarande i inre läsrummet se ett porträtt av
PB tillsammans med några original noter.
En mycket betydelsefull tid för Peterson-Berger och hans
skapande var de många åren i Jämtlands sköna fjällvärld. Redan 1989 besökte han
Frösön och Jämtland för första gången, men det skulle dröja ända fram till 1914
innan han hade uppfört sitt Sommarhagen på Frösöns sluttningar mot Oviksfjällen:
Denna byggnad var naturligtvis helt uppförd efter PB´s egna intentioner med bl
a ett stort panoramafönster mot väster, från vilket man vid tjänlig väderlek
kan se bort till Åreskutan – ungefär åtta mil därifrån. Idag är Sommarhagen ett
mycket välbesökt turistmål.
Motsättningarnas man
Wilhelm Peterson-Berger var i mångt och mycket en motsättningarnas
man. Detta gällde hans förhållande till såväl sig själv som till omgivningen. Han
kan karaktäriseras med ständiga motsatser, han var enkel och komplicerad,
mystiker och rationalist, nietzscheanskt övermodig samtidigt som han kunde vara
barnsligt hjälplös, han var lättrogen och misstänksam, generös och avundsam.
Hans sätt att yttra sig – detta att ofta av mycket
obetydliga anledningar spänna sin klor – grundade sig i en osäkerhets-och
otrygghetskänsla, i hans skygghet inför världen. Som kritiker och allmän
kulturpersonlighet vållade han många människor stor lidande – det anses dock
att han lidit mest i sitt eget inre. På visst sätt liknande han Strindberg. De
var båda sökande andar, hyste en brinnande iver att lära allt, att kunna
omspänna de flesta områden av kunskap, och gemensam var även deras misstänksamhet
mot andra, som dock pinade dem själva mest. Men på en mycket väsentlig punkt
var de varandras diametrala motsatser – medan Strindberg hade ett ombytligt
väsen var och förblev en stark trohet mot idealen, utmärkande för
Peterson-Berger.
Stor satsning
Det är en stor och ambitiös satsning Jämtland Härjedalens
delnation vid Norrlands Nation gör med torsdagens Peterson-Berger – afton.
Dorothy Irving ackompanjerad av director musices Carl Rune Larsson inleder med
sju tonsättningar till dikter av Karlfeldt, Fröding och Levertin, bl a ”längtan
heter din arvedel” och ”Intet är som väntans tider”. Violinisten Birgitta
Lekström-Lundkvist spelar sedan med Erik Lundkvist vid pianot Romans i d-moll
samt Allegro moderato ur Violinsonat i G-dur.
Konsertens andra avdelning inleds av musikdirektör Sven
Ahlin, som framför fem pianostycken ur ”Frösö blomster”, varpå Akademiska
kammarkören – under ledning av Dan-Olof Stenlund presenterar Åtta sånger Opus
2.
Folke Bohlin blir kvällens presentatör och han är också en
av de arrangerande krafterna bakom PB-aftonen.
Under pausen kommer man att presentera en mindre Peterson-Berger
utställning som ger en överblick över tillgängligt material av och om den store
kompositören. Genom doktor Telemak Fredbärj – en stor kännare av PB - har man
fått tillfälle att visa en unik samling fotografier, böcker mm,
Efter själv konserten har arrangörerna tänk sig hålla ett
symposium i seminarieform, där Peterson-Berger skall skärskådas från
musikforskningssynpunkt. Ett flertal kännare av PB´s musik väntas delta i detta
symposium.
ULF JONASSON
