Jag besöker bosättning Maaladomin tillsammans med Agneta Ramberg våren 1984

Om två veckor är det val i Israel. När jag träffar Agneta Ramberg är det maj och hon är i landet för att göra en del förhandsreportage inför valet. Hon har tänkt stanna några dagar, men det blir mer än en månad.

-       -  Här i Israel händer det alltid nånting, säger Agneta när vi sitter och pratar i den inhägnade trädgården till American Colony, där hon och alla andra journalister bor när de är stationerade i Jerusalem.

-       -  Redan första dagen jag kom hit så sköts en person på öppen gata. Sedan blev det busskapningen. Och de israelska terroristerna - som planerade att spränga fem arabiska bussar i luften - grep

g innan bomberna detonerade.

Hur orkar hon med att ständigt rapportera om krig och elände? Kan hon någonsin vänja sig vid detta?

-        -  Det kan man inte. Rädslan finns alltid med, men vi försöker efter bästa förmåga göra våra jobb.

Upplever Du rädslan annorlunda för att Du är kvinna?

-         - Ja, jag behöver inte visa mig lika tuff som mina manliga kollegor. Värst är det för fotograferna, de måste gå så långt fram i stridslinjen som möjligt. De manliga journalisterna kommer inte långt efter – kanske är det så att de mer eller mindre medvetet eller omedvetet pressar varandra så långt fram till stridslinjen som möjligt.

-        - Som kvinna behöver jag inte leva upp till detta. Min rädsla accepteras och jag skulle verkligen inte i onödan riskera mitt liv genom att ta mig till de främsta linjerna för att göra några minuters inslag i Ekot.

Kan man någonsin vänja sig vid rädslan?

-         Nej det kan man inte, men det är klart att vi utlandskorrespondenter till vissa delar avtrubbas. Och visst är det påfrestande att så gott som ständigt rapportera om död och elände och krig.

Vardagsreportage

Just den här gången har hon faktiskt gjort det. Det är inslag som sänds i Världen och vi, programpunkten där utrikeskorrarna samtalar eller gör inslag lite bakom nyhetsflödet. Inslagen blir längre och det är tillfredsställande att gå på djupet, som t ex nu med Israels ekonomi.

-        - Ekonomin kommer naturligtvis att bli en av det kommande valets stora frågor och oppositionen kommer inte att missa ett enda tillfälle att anklaga landets koalitionsregering, med premiärministern Yatzit Shamir i spetsen för den minst sagt katastrofala ekonomin.

-         Landet lever på lånade pengar och idag har staten Israel den största utlandsskulden i hela världen räknat per capita.

En annan stor valfråga är naturligtvis bosättningarna. Dessa tog sin början redan under arbetarregeringen, men var då helt ämnade att vara försvarsanläggningar. Man byggde uppe på kullarna för att kunna upptäcka inkräktare i tid. Landet har lärt sig av sina grannars blixtkrig.

De första bosättningarna kallas Allonplanen och dessa områden är under inga omständigheter förhandlingsbara. Inte heller från arbetarpartiets sida. Däremot kan arbetarpartiet tänka sig att förhandla om de två övriga etapperna av bosättningarna.

Pendelväg

Agneta och jag åkte ut till de nya bosättningarna vid Maladomin, som projekterades för bara något år sedan för omkring 10 000 bostäder. Agneta säger:

-        - Idag står så gott som alla lägenheter helt inflyttningsklara och för att ytterligare befästa sin oåterkalleliga ståndpunkt håller regeringen på att bygga en motorväg till Jerusalem.

Agneta och jag gör denna resa som framtidens pendlare kommer att göra när vägen är helt färdig. Just nu är det endast en fil färdigasfalterad och vi får ta det mycket försiktigt när vi åker en sträcka utan beläggning.

-        - Jag hyr ju min bil, men får själv stå för eventuella reparationskostnader, konstaterar Agneta.

På sikt skall alltså motorvägen ha ytterligare en fil och vi tog tid hur lång tid det skulle ta från Maladomin till de centrala delarna av Jerusalem. Den sträckan kommer man lätt att klara av på 10-15 minuter.

Att ha Mellersta Österns som bevakningsområde måste vara en av de svåraste arbetsplatser man överhuvudtaget kan tänka sig, som en kollega sa lite skämtsamt till mig ”det skall vara en kvinna som klarar av detta”.

Dyr i drift

Agneta Ramberg har Beirut som sin fasta ort under sitt tre-årsförordnande, men som korrespondent i Mellersta Östern täcker hon också Israel och Egypten. Av Sveriges Radios 13 fasta korrespondenter är Agneta den som är dyrast i drift. En lägenhet kostar nästan lika mycket som motsvarande lägenhet och kontor på Manhattan i New York.

Men trots lägenheten i Beirut lever Agneta mest i kappsäck. Hennes bohag står magasinerat i Kairo och när hon kan föra över detta till Beirut vet hon inte. Hennes lägenhet i Beirut ligger relativt skyddat för bombardemang, ett större hus ligger i stridslinjen och vid en eventuell raketbeskjutning tar detta hus emot de värsta smällarna.

Agneta är van vid oroliga förhållanden. Hon var radions rapportör under de mest intensiva och krigiska perioderna under Irans omvälvning från en diktatur till en annan diktatur som var mångfalt värre under ajatollornas tid.

Kvinnans ställning i muslimska länder skiljer sig som bekant mycket från hur vi ser och uppfattar och respekterar en kvinna i västerlandet. Agneta har två klädesplagg, sådana som muslimska kvinnor själva bär, och där det blott är händerna och ansiktet som får vara synligt.

Agnetas iranska presskort visar henne uppklädd i en sådan mundering. Men trots kvinnans ställning tycker Agneta att arbetssituationen i Teheran inte var så svår som man kanske föreställer sig.

Började i Italien

Agneta är Stockholmsflicka, men tog studenten i Helsingborg. Efter journalisthögskolan i Göteborg och praktik på Ålands radio kom hon som sommarvikarie till Dagens Ekot 1977. Hennes första utlandsjobb var ett val i Italien.

Agneta tillhör alltså Riksradions grupp om 13 fasta korrespondenter. Chef för utrikesredaktionen på Ekot år Bo Karlström. Korrespondenterna, löner och hyror, beräknas i år kosta ca 10 miljoner kronor. Därtill kommer resekostnaderna som i hög grad varierar beroende på vilken ort en korre är stationerad.

Korrespondenternas tjänster tas i anspråk av hela Riksradion, de medverkar i en del andra program med utlandsanknytning, men till 90 procent rapporterar de för Dagens Eko.

Text och foto Ulf Jonasson

DN-journalisten Matilda Gustavsson - fick PK´s Guldpenna. Den yngste pristagaren någonsin

DN-journalisten Matilda Gustavsson - 29 år -  tilldelade idag Publicistklubbens Guldpennan. Ett mycket bra val, om Du frågar mig,

http://www.publicistklubben.se/…/13/hon-far-arets-guldpenna/

Rekommenderas till läsning http://bit.ly/2hSM60L

Kan man ens ha den minsta förväntan på PostNord att något skall fungera?

Jag brukar beställa böcker och en del annat sått och gott via Amazon/UK. Paketet sänds då från England. Den här gången har det varit värre än någonsin, ty för att jag skall få mitt paket som har varit på väg från Malmö sedan den 5 dec. Efter detta hittar jag 16 noteringar på vart mitt paket varit, och jag har fortfarande inte fått det, efter att ha spårat paketet via PostNord.

Ten days to Katrineholm – från Malmö, vad ger Du mig för den?

Eftersom vi numera bor i Katrineholm brukar vi uppge det som adress, dvs att paket skall levereras dit. Den 7 dec kom paketet till Katrineholm, men av någon anledning gick det inte att levereras – står det i handlingarna - och då tyckte nån smart person följande: Då skickar vi grejerna till Eskilstuna, Hemköp där passar. Det är bara 60 km dit och det är sannolikt lika långt tillbaka. Resan skall enligt Eniro ta 57 minuter.

Jag har nu spårat paketet och förutom Malmö, Katrineholm, Eskilstuna ock Toftanäs nämns också Örebro. I Örebro tycks mitt paket ha varit fyra gånger, visserligen bor barn och barnbarn där, men ändå.

Det tycks som att paketet dessutom har besökt PostNord ännu en gång. Den 9 dec, dvs i fredags – snart en vecka sedan - skall paketet alltså ha kommit till Katrineholm och då kan man ju tycka att Coop Konsum kan meddela detta – men det har inte gjorts.

Alla kan vi göra misstag, men en del göra väldigt mycket misstag. Ett par institutioner som gör en hel del misstag är Polisen och PostNord. Kanske får jag hyra in GW som brukar sitta och muttra om sitt missnöje med polisen. Kanske kan ha slå ett slag för PostNord också

Alltså fel kan göras, men när den stor a dumheten tycks komma in i ett system då är det inte kul.

Georg Klein: Skrivandet en förbjuden njutning

(Infört i bl a Upsala Nya Tidning 1 okt 1991, Norrköpings Tidningar 18 okt 1991, Norrbottens Kuriren 31 okt 1991)

Georg Klein är i den stora världen en synnerligen erkänd och uppskattad cancerforskare. Han är också en mycket eftersökt gästföreläsare och en flitig deltagare olika medicinska kongresser. Under sina år som forskare, med tumörbiologi som specialitet, har han till dags dato satt sitt namn under mer än 1 000 vetenskapliga skrifter/uppsatser. 

Under det senaste decenniet – speciellt i början av 1980 – talet – fanns Georg Klein vid fler tillfällen med i diskussionerna om nobelpriset. Ännu har han dock inte fått det.

1947 kom en 22 - årig medicine studerande från krigets Ungern som flykting till Sverige, och han blev kvar i vårt land. Georg Klein är sedan många år en av vårt lands mest kända forskare, som på senare år också blivit mycket uppmärksammad som skönlitterär författare. Det är i den egenskapen vi träffas på hans tjänsterum på Karolinska Institutet.

Organiserad röra

Hans professors-rum gör ett rent av sympatiskt intryck, här tycks den organiserade röran råda och antagligen håller han reda på alla sina papper. Att skriva och publicera vetenskapliga arbeten har professorn i tumörbiologi vid Karolinska Institutet i Stockholm gjort i närmare 40 år. 

Den skönlitterära debuten skedde så sent som 1984, året innan han fyllde 60 år. En av dem som kan åt sig äran av att ha lockat den framstående forskaren till skönlitterärt författarskap var den numera bortgångne bokförläggaren Gerard Bonnier. 

I början av 70-talet föreslog Gerard Bonnier Georg Klein att skriva en bok. Klein tyckte sig inte ha något att skriva om och detta meddelade han Bonnier.

Men tanken att skriva något skönlitterärt, något annat än veten-skapliga skrifter, övergav inte Georg Klein. 

Något år in på 1980-talet berättade han för en israelisk student om Bonniers förslag. 

Den unge mannen blev mycket ivrig och hans entusiasm smittade av sig på Georg Klein, som frågade studenten vad han skulle skriva om. Den israeliske studenten funderade och lämnade sedan över en innehållsförteckning till den bok som han tyckte att hans professor skulle skriva. 

Bland huvudrubrikerna fanns tre städer; Budapest, Stockholm och Jerusalem och skrivandet tog sin början med en hågkomst från tre-års åldern berättar Georg Klein.

...i stället för hemland

Och så har det fortsatt. Boken fick titeln… i stället för hemland och där berättar Klein om sina två världar. Hans första var Budapest där han växte upp i en judisk familj, han blev faderlös vid ett-årsåldern och hela hans verklighet slogs sönder av kriget. 

Nära anhöriga fördes till nazisternas gaskammare och ett par år efter krigsslutet flydde Georg Klein till Sverige.

Hans andra värld var den internationella vetenskapens arbets-och finrum där människor och forskare umgås utan gränser. Georg Klein blev förvånad över det mycket positiva mottagandet han fick av såväl recensenter som av sina många läsare. 

Sitt verklige genombrott för det svenska folket fick han sedan han medverkat i Lars Ulvenstams TV-serie Nyfiken på.

Klein är alltså född i en judisk familj, men han lever inte speciellt judiskt vare sig i Sverige eller under den månad som han varje år arbetar och forskar vid det hebreiska universitet i Jerusalem.

Efter premiärboken har skrivandet blivit en viktig del i hans tillvaro och skrivandet är för honom lustfyllt:

•  Det är som en förbjuden och rent av syndig njutning och det är också en slags belöning för mig. Allt mitt skönlitterära skrivande är av lust, vilket inte allt vetenskapligt skrivande är. 

Speciellt inte när vi skall söka anslag till vår forskning.

•  Det är en tung bit, men det måste göras. Våra ansökningar måste vara oerhört genomtänkta och korrekta i alla detaljer. Sedan är det en annan sak att vi inte slaviskt följer våra uppgjorda planer.

Den effektivaste

Georg Klein är välkänd som den effektivaste bland de effektiva. Han är den som på flygplanet till New York sätter öronproppar i öronen, tar fram den lilla bandspelaren och arbetar tills planet har landat. 

Han dikterar brev, han gör utkast till nya essäer, formulerar ansökningar till nya forskningsanslag, kanske kopplar han av med att lyssna till någon av de stora mästarna.

Dorotea Bromberg – på Brombergs förlag – hade läst Kleins första bok och blivit mycket intresserad av de frågor som den litteräre cancerforskaren behandlat i sin bok. Hon bad Klein skriva ett förord i en bok som hennes förlag tänkte ge ut. Författaren till boken – Den utmätta tiden – var den schweiziske juridik-professorn Peter Noll, som vid 55-års ålder får veta att han är obotligt sjuk i cancer. 

Han avböjer den operation som läkarna vill göra eftersom den strider mot hans uppfattning om liv eller död. Peter Noll skriver dagbok under sina sista månader i livet och det blev en mycket stark bok, som Georg Klein skrev ett engagerat och insiktsfullt för-ord till

Den andra delen av Georg Kleins litterära memoarer fick ti-teln Ateisten och den heliga Staden och den kom ut 1987. Dessa hans första böcker finns numera i pocket och de säljs i förvånansvärt stora upplagor. 

I böckerna blandas bilder från uppväxtens Budapest, krigets fasor, flykten undan förintelsen till forskningens laboratorier och den moderna naturvetenskapens internationella hemland. Texterna blandas också med djuplodande filosofiska betraktelser, poesin och musiken har alltid spelat stor roll i hans liv. Och han låter oss också få lära känna poeter från andra språkområden än det anglosaxiska.

Faderlösa söner

Ungerska poeter är han naturligtvis uppvuxen med och dessa lever fortfarande med honom. 1989 kom boken Pietà, som fördjupade sig i ett antal färre ämnen än i de tidigare böckerna. Bland dessa essäer finns Självmördarna, Faderlösa söner – som Klein själv var. Biologisk individualitet, som berättar om den senaste utvecklingen inom cancerforskningen samt ett kapitel om aids.

När Klein skriver om sitt specialområde, cellbiologin, förstår sannolikt inte normal-läsaren det medicinska förlopp som han skildrar, hur cancerceller utvecklas och hur man också kan ta död på dessa. Ändå har man en känsla av att man förstår vad det verkligen handlar om. Sådant vittnar om en mycket god pedagogisk förmåga.

I mitten av oktober (1991) publiceras Georg Kleins senaste bok, som är en brevväxling med Per Ahlmark, folkparti-ledaren som hoppade av politiken. Ahlmark har under senare år gett ut ett par diktsamlingar och en roman. Deras bok heter Motståndet med undertiteln Arton brev om död och liv.

Breven skrevs mellan 1987 och 1990. Bl a berör de djupast existentiella frågorna som liv och död, poesin, Raoul Wallenberg, den svenske diplomaten som räddade tusentals ungerska judar undan döden under andra världskriget. De skriver också om besattheten av arbetet, till idén, till livet i uppriktiga analyser och personliga bekännanden.

Pensionär 1992?

Georg Klein vid Tumörbiologiska institutionen på Karolinska Institutet skulle egentligen gå i pension i och med år 1992. Men han har gått med på att stanna kvar i ledningen för sin institution ett år till. Då skall han arbeta för att man skall få tillgång till nya lokaler, de gamla är rätt slitna. Kommer då författaren Georg Klein att få större utrymme?

Skillnaden mellan då och nu torde inte bli så stor, mer än att det övergripande ansvaret för Tumörbiologiska institutionen lämnar professor Klein ifrån sig. Han kommer att arbeta kvar med sin forskning - och på stunder av belöning kommer han att sätta sig vid skrivmaskinen för mer ”förbjuden syndig njutning”, som bör resultera i nya böcker.

Redan nu arbetar han på tre böcker:

•  Det är två korrespondens-böcker och den tredje kommer att innehålla ett antal essäer. Några kapitel är redan färdigskrivna.

•  Vi får väl se om den kommer att ges ut, säger Georg Klein.

Den ena korrespondens-boken har Georg Klein skrivit tillsammans med medicinare-och författarkollegan, tidigare professorn Lars Gyllensten och Georg Klein säger att det bli en annorlunda bok.

Den andre av korrespondens-böckerna är skriven tillsammans med en ungdomsvän, numera läkaren och psykoanalytiker, som Georg Klein hjälpte att komma till Sverige i början av 60-talet. Hans namn är Egon Fenyö.

Vi satt på övertid

Vårt samtal är slut, vi har suttit 10 minuter över tiden och några lovande cancerforskare har fått vänta. De har 20 minuter på sig hos professorn.

Kommentar 26 år efter införandet;

Professor Georg Klein har fortsatt delar av sin forskarverksamhet, men det är inte helt lätt att veta vad han har ägnat sin forskning åt. Däremot har han litterära verksamhet utvecklats. Det är minst fem essä-samlingar han har gett ut från 1992 till 2005. Dessa böcker är Utvägen, Bonnier, 1992, Den sjunde djävulen, Bonnier, 1995, Korpens blick: essäer om vetenskap och moral , Bonnier, 1998, Så jag kan svara döden, när den kommer : essäer , Bonnier, 2001,

Skapelsens fullkomlighet och livets tragedi: essäer , Bonnier, 2005, Kolla upp hans korrespondensbok med Gyllensten - det finns nog, vet ej om den andra boken finns.

Upplagt kl. 20th March 2013 av Ulf Jonasson

Bob Dylan nobbade USA´s president också, inte bara Svenska akademien

It's not just the Swedes: Singer-songwriter Bob Dylan didn't attend Oval Office meeting with Obama for Nobel laureates, either

http://www.dailymail.co.uk/…/Bob-Dylan-won-t-attend-Oval-Of…

Jag har inte sett den här uppgift i svensk press. Bob Dylan inbjöds till Vita Huset, som alla amerikanska vinnare brukar göra, men även detta avstod han ifrån. Han är en poet med stor integritet.

Bilden:

Bob Dylan blew off a meeting with President Barack Obama today for winners of the Nobel Prize. He accepted a Medal of Freedom from Obama in 2012 but didn't attend his gathering for Nobel laureates today

Hur utbredd är korruptionen inom landet, kommunerna? Förvaltningar eller politiken

I DN i dag – Bilagan Dagens Nyheter – finns det som alltid mycket viktiga och välskrivna artiklar. I dagens nummer heter en rubrik ” Korruptionsjägaren Inga-Britt Ahlenius;  Brister ledarskapet kan vad som helst hända”.

Under senare tid har vi haft två stora skandaler i vårt land: Macchiariniaffären och Riksrevisionen. I den första affären var den italienske kirurgen Paolo Macchiarini (som fick)” en gästprofessur utan att granska hans CV eller dokumentera negativa referenser om honom”.

Macchiarini avslöjades som en av vår tids – i Sverige i alla fall - största vetenskaplig bluffar och Karolinska Institutet har fått avskeda flera av sina toppar, rektorer och styrelsen. Man kan lugnt påstå att KI har upplevt och upplever en av sina värsta kriser någonsin.

Vad gäller Riksrevisionen hade den förre politiske tjänstemannen Susanna Ackum utsett gamla arbetskamrater till mycket höga tjänster: Om detta säger Ahlenius:

-        - Att hantera en fråga där man är jävig är en kardinalsynd för en revisor. Det är chockerande och uppseendeväckande att tre personer med så långvarig tjänst på centrala positioner.

Alla tre Riksrevisionen har alla tre avgått, dvs Susanna Ackum, Ulf Bengtsson och Margareta Åberg.

Jag tycker att det vore sällsynt skämmigt att tvingas avgår för olika former av korruption, tagande av muta eller helt enkelt vanlig svågerpolitik, dvs någon/några kompisar gynnar dig på bekostnad av någon annan – som är betydligt mer kvalificerad. Vissa personer vet inte ens vad ett CV är eller vad det skall tjäna för syfte.

Det är många frågor som uppkommer när man läser artikeln om den 77 år unga Inga-Britt Ahlenius  i DN. Man kan fråga sig bl a:

* Hur vanligt är det egentligen  med korruptionen i vårt land?

* Hur vanligt är det inom den kommunala sektorn? Inom den kommunala politiken?

* Inom olika slags organisationer i den kommunala verksamheten?

Bakgrund:

Ahlenius var generaldirektör För Riksrevisionsverket i vårt land 1993-2003. Därefter var hos bl a chef för FN:s interngranskning 2007-2010. Som sådan riktade hon mycket stark kritik gentemot FN´s generalsekreterare Ban Ki-mon. Än mer uppmärksamhet fick hon granskare av korruptionsanklagelser inom EU och som resultat av detta avgick hela kommissionen. Detta är faktiskt sant.

Snyggt jobbat IBA.

Etty Hillesum har nu uppmärksammats i Babel - jag "hittade henne" för 27 år sedan

Vi är många som tycker att litteraturprogrammet Babel är bland det allra bästa som TV kan erbjuda, hustrun och jag är inga undantag. I söndagen program deltog endast kvinnor, och det gav onekligen programmet en extra dimension.

För mig personligen så blev det ett mycket oväntat återseende – nämligen den judiska holländska kvinnan Etty Hillesum. Hon skrev under ett par år under andra världskriget - åren 1941-43 – dagbok, som gavs ut på engelska först 40 år efter hennes död. Den engelska titeln var ” An Interrupted Life” The diaries of Etty Hillesum, och kom ut först på holländska och senare på engelska 1983.

Jag köpte denna bok vid en resa till Eilat den 18 dec 1989, och ytterligare en bok av samme författare vid namn ” Letters from Westerbork” som innehöll brev från Etty Hillesum”. Den boken inköptes dagen efter den första.

Etty Hillesums öde kom att beröra mig mycket djupt och några år efter Denna Eilat-resa så publicerade jag en artikel om henne. Den lite ovanligare publiceringen var i Judisk krönika som uppskattande gav min artikel ” Gick mot döden och älskade livet” Ulf Jonasson om Etty Hillesum ett helt uppslag, dvs två sidor.

Artikeln publicerades också i några svenska dagstidningar, varav jag har kvar klipp från Upsala Nya Tidning – som publicerade artikeln den 18 aug 1991under rubriken: Etty Hillesum, judinna som avrättades i Auschwitz. Hon slutade aldrig tro på livet”

Det tredje klippet var från Norrbottens Kuriren den 25 sept 1991 och hade rubriken ” Gripande dokument från andra världskriget”.

Babel uppmärksammade alltså hennes på söndagskvällen, och det var lite spännande för mig att konstatera att jag upptäckte henne ca 27 år före.

Nu tycks det som om hennes två böcker skall komma i svensk översättning. Hennes holländska redaktör/bokförläggare sade i programmet att han under åren gett ut ett mycket stort antal böcker och är det någon av alla dessa böcker som fortfarande skulle ”leva” och vara aktuell om 100 år så var det de i dessa rader nämnda två böcker.

Etty Hillesum var 28 år när hon dog i Auschwitz 1943.

En amerikansk läkare och ett universitetssjukhus har dömts att betala $17.600 000 – ca 148 miljoner svenska kronor – för överförskrivning av opiater till person som blev beroende av läkemedlen.

En amerikansk läkare – Dr Henry D. Walden och St Louis Universitetets sjukhus – SLU Care -  i staten Missouri - har dömts att betala $17.600 000 – ungefärligen 148 miljoner svenska kronor till makarna Brian och Michelle Koon. Dr Walden skrev under åren 2008 – 2012 ( fem år) ut mer än 37 000 piller till Brian Koon för ryggsmärtor. De tre preparat som främst föreskrevs var Oxycodone, Vicodone och Oxycodone  - samtliga är starka värktabletter inom opiatgruppen - ingen av dessa preparat har varit  eller är några större preparat i Sverige.

Från början var dosen för Brian Koon 39 mg/dag och på slutet av femårs-perioden uppgick dagsdosen till 1555 mg/dag. En av de myndigheter i USA som handhar kontroll över läkemedel CDC – Centers for Disease Control and Prevention – har nyligen fastslagit att max dosen – i förhållande till morfin – skall vara högst 100 mg/dag.

Ett expertvittne Dr Paul Genecin sade vid den aktuella rättegången att Dr Walden förskrivningen av opiater var ”kolossalt och hänsynslöst”. Brian Koon blev  svårt beroende av sitt bruk/missbruk av nämnda opiater och genomgick behandling för sina allvarliga problem. Malarnas äktenskap utsattes för svåra problem under mannens mångåriga problem och slutade i skilsmässa.

Juryn i den aktuella  rättegången tilldömde Brian Koon ett skadestånd på $ 1,4 miljoner – 11,8 milj kr – och $1,2 miljoner till hustrun  – ca 10,1 miljoner kr. Det skilda paret fick också ett övergripande skadestånd på $ 15 miljoner – 128 miljoner kr.

UNT TESTAR BULLRET PÅ UPPSALAS DISKOTEK - artiklar införda 4 aug 1970

För ett par veckor sedan uttryckte jag några uppfattningar om den höga nivån det kan vara på viss musik sent på natten mellan 22-01 under exempelvis Katrineholmsveckan.

Jag har tidigare varit intresserad av detta med höga nivåer på musik av olika former, och i den artikelserie som publicerades den 4 augusti 1970 i UNT – Upsala Nya Tidning. (Jösses så länge sedan det var – typ 46 år sedan).

Som det syns på bilderna så täckte en rubrik en helsida.

UNT TESTAR BULLRET PÅ UPPSALAS DISKOTEK.

Det var tre artiklar som publicerades:
Bullernivån motsvarar bergborrmaskin
”Gränsvärde för ljudnivåer bör utredas”
Diskjockeyns hörsel klarade proverna samt en fyrspaltig bildtext ” Ingen som vill dämpa ljudet”.

Det var rätt speciellt att arbete på en tidning i en universitetsstad som Uppsala alltid varit. Dels hade man tillgång till experter inom i princip alla områden - men det ställdes därmed extra krav på skribenten, att presentera bra material – för det fanns ju – som sagt – experter inom alla områden, och om det blev minsta fel så kunde detta påpekas.

När jag jobbade med dessa artiklar hade jag två experter till hjälp, en docent på Akademiska sjukhuset som hette Göran Bredberg samt en läkare Håkan Detterfelt vid samma sjukhus.

Själva diskjockeyn Lasse Nilsson var studenten som extraknäckte i branschen. För honom var det gott att höra att hans hörsel inte skadats. Vår enkla tolkning till att han klarat detta var att han stod bakom högtalarna – och ljudet tog en riktning framåt.

Vi hade också kontakter med Hälsovårdsnämnden i Göteborg och en läkare där – B. Mollstedt - i artikeln ”Gränsvärde för ljudnivåer bör utredas.

Såhär 46 år efter införandet tycker jag att det var ett rätt ambitiöst jobb jag presenterade.

UNT var då en stor tidning, närmare 60 000 per dag om jag minns rätt – och ord som källkritik var mycket viktigt.

Swedish Doctors Say Darvocet And Darvon Are The Worst Prescription Drugs Ever

Kurt Niland

April 7, 2011

    

Drs. Ulf Jonasson and his wife Birgitta, both Swedish researchers who have studied propoxyphene-based drugs since 1993, say that no other prescription drugs come close to matching the dangers of these once-popular painkillers, which for years ranked among the top selling pharmaceutical drugs in the U.S. and other countries.

“We think drugs containing propxyphene are the worst drugs ever, among prescribed drugs,” Dr. Ulf Jonasson said in a statement to the public. “No single drug in history has caused so many deaths as these drugs have done during the last 50 years.”

The Swedish doctors have written and published eight scientific articles about the effects of propxyphene drugs in addition to two dissertations about Darvocet and its fatal consequences, which are available as a book, available in English and Swedish, entitledFatalities Due to Use or Misuse of Painkillers. In it, the doctors claim that since U.S. pharmaceutical giant Eli Lilly developed Darvocet in 1953, it has killed hundreds of people every year in Sweden and thousands in the U.S.

“Our main result was that during the investigated years 1992-1999, 200 persons in Sweden were poisoned to death every year due to propoxyphene. Two hundred persons died every year because they used a very popular painkiller and we thought this was very alarming,” Dr. Jonasson says.

Extrapolating that data onto the U.S. population and adjusting it to reflect that Darvocet was even more widely used in the U.S. than in Sweden, Dr. Jonnason says that the number of people who died as a result of taking Darvocet or another propoxyphene drug was at least 6,000 per year and likely many more.

Dr. Jonasson explains that in Sweden, medical doctors take a blood test of all dead persons submitted to forensic medicine authorities. These blood tests screen for every legal drug available in Sweden, including propoxyphene. Under the U.S. system, however, different states have different laws and different systems of forensic analysis, so it may be impossible to determine how many American actually died while taking Darvocet or Darvon.

Ungefärliga decibelvärden

Följande data är hämtade  från http://axbom.se/ljud-och-decibel

• Ljudets styrka kallas ljudtrycksnivå och mäts i decibel, dB.
• 0 dB är det svagaste ljud ett friskt öra kan uppfatta.
• Ljud över 85 dB kan vara farliga för ett friskt öra.
• Den så kallade smärtgränsen går vid 125 dB. Det är när man börjar känna obehag inne i örat. Men tänk på att långt innan dess är ljudvolymen farlig.

Ungefärliga decibelväden

0 decibel

gränsen för vad ett friskt öra kan uppfatta, ungefär som en mygga på 3 meters avstånd

10 decibel

mänsklig andning på 3 meters avstånd

20 decibel

viskningar

50 decibel

kraftigt regn

60 decibel

normalt samtal

70 decibel

vältrafikerad gata på 5 meters avstånd

75 decibel

tvättmaskin

80 decibel

dammsugare på 1 meters avstånd

85 decibel

stadstrafik (ljud över denna nivå kan orsaka hörselskador beroende på hur länge du utsätts)

90 decibel

hårtork, gräsklippare

100 decibel

walkman, traktor, slagborr på 2 meters avstånd

110 decibel

konsert, motorsåg på 1 meters avstånd

120 decibel

ambulans, knall från åska

130 decibel

gränsen för smärta

140 decibel

fyrverkeri, gevärsskott på 1 meters avstånd

150 decibel

jetmotor på 30 meters avstånd, kan orsaka fysisk skada på människokroppen

190 decibel

raketmotor på cirka 30 meters avstånd, trumhinnan kan spricka

200 decibel

människor kan dö

250 decibel

bombexplosion på 5 meters avstånd

Donald Trump involved in more that 4000 trials. Do you trust that man???

http://www.usatoday.com/pages/interactives/trump-lawsuits/

Som jag tidigare har skrivit om så är ett flertal stora och mycket inflytelserika medier i USA fullt sysselsatt med att studera hur det är med ärlighet, moral, företagsamhet och annat smått och gott vad gäller den republikanska presidentkandidaten Donald Trump.

Här kommer USA Today – en av USA största dagstidningar - med en mycket noggrann undersökning som redovisas i en länk på 13 helsidor som grundligt undersöker och analyserar de stämningar/rättsprocesser som Donald Trump varit inblandad i under de senaste 30 år.

Rekommenderas för nördar och andra specialintresserade. Här nöjer jag mig med att presentera rubrikerna på de undersökta områdena.

Totalt är Donald Trump inblandad i 4 056 processer/rättegångar/stämningar som delas in i 11 olika grupper.

79 branding and trademark cases
6 campaign cases
1 863 casino cases
206 contract dispute cases
130 employment cases

61 golf club cases
191 government & taxes cases
13 media or defamation cases
191 other cases
695 personal injury cases
621 real estate cases

Det är idag - den 20 juni - 15 år sedan jag disputerade på NHV i Göteborg

Idag – den 20 juni – det 15 år sedan jag disputerade vid Nordiska Hälsovårdshögskolan (NHV) i Göteborg, i dagar räknat var det 5 479 dar sedan. Yrkesmässigt var det naturligtvis toppen på min karriär – up til then. Birgitta lade fram sin doktorsavhandling vid Rättsmedicinska fakulteten vid Uppsala universitet ett år innan. Nu var vårt stora forskningsprojekt i land, vi hade lyckats med vad vi föresatt oss.

De första restriktionerna – att en särskild blankett skulle användas vid förskrivningen - infördes fem dagar innan  min disputation. Detta beslut visade sig vara mycket viktigt, Läkemedelsverkets statistik visade att ett stort antal liv hade räddats – tack vare föreskrifterna.

Jag presenterar härmed några bilder, med kortare texter;

Bild 1.

Här ses NHV´s rektor Gudjon Magnusson och jag när jag spikar min avhandling. Enligt den gamla akademiska traditionen skall en avhandling spikas för allmänt beskådande och den som önskar kan vid disputationen framföra eventuell kritik mot det hela.

Bild 2.

Rektor Gudjon presenterar mig inför disputationen. Jag hade skrivit ner några stolpar inför detta bl a att jag under åren 1969-1971 gick Journalisthögskolan i Göteborg och att jag under åren 1999-2001 avslutade min doktorandtid på NHV. Man kan ju säga att Göteborg till stor del har varit min studieort, även om jag formellt pluggade många fler år i Uppsala.

Bild 3.

Här är disputationen i full gång. För mig kändes det mycket bekant att stå och prata om vår forskning, vi var ju rätt så vana föreläsare. Jag kände mig väldigt trygg i den här situationen. En avhandling är ju väl genomgången – förhandsgranskad - innan själva disputationen. En viktig synpunkt var att  förhandsgranskaren docent Olof Edhag, f d överdirektör på Socialstyrelsen under punkten ”Uppfyller avhandlingen de krav som bör ställas på” * Originalitet och * Nyhetsvärde, gav omdömet Väsentligen.

Bild 4.

Efter väl genomförd akademisk akt ses jag tillsammans med en av mina rättsmedicinska favoriter, förre docenten vid Rättsmedicin i Stockholm, sedermera professor i Oslo. Kari var f ö den rättsmedicinare som obducerade Olof Palme. Kari var också ordförande i Rättsmedicinska föreningen vilket bl a gjorde att hon satt ordförande vid läkarstämmorna under mina år. Vi hade under alla åren en mycket bra kommunikation.

Bild 5.

Efter genomförd disputation togs detta foto, där jag är omgiven av opponenten, hela betygskommittén som bestod av de ledande rättsmedicinska professorerna i Norden.

Bild 6.

Gittan och jag. På kvällen hade vi stor fest, alla barnen, alla våra syskon och flera av kurskamraterna var med. Rektor Gudjon var en mycket härlig person, som kallade oss för Doktor Birgitta och Doktor Ulf när han talade. Tyvärr gick han bort bara några år efter vår stora fest.

Bild 7.

Linda hjälper mig att packa ner en del av de presenter som jag fick, bl a en påbörjad tavla av gamle vännen Egon J från Frösön.

Bild 8.

Nu raskt över till själva promoveringen som inträffade i augusti. Fylld av stundens allvar promenerar jag och läkaren Kjell R till högtidligheterna.

Bild 9.

Här har jag fått min lagerkrans, Birgitta fick en Doktorshatt då det begav sig. På bilden också professor Lillemor H samt rektor Gudjon.

Bild 10.

Detta är en alldeles speciell bild. Enligt traditionen på NHV fick vi som disputerat plantera ett eget träd och Gittan hjälper mig med detta rituella, som jag vill kalla det. Nu var det några år sedan jag var ner på NHV och hälsade på mitt träd.

Bild 11.

Så blev det stor bal på kvällen och då intog Gittan och jag dansgolvet. Gittan är en bra dansös medan jag tillhör de tveksamma. Kul att en fotograf tog den här bilden så att jag har ett bevis för att vi har dansat nån enstaka gång.

Bild 12.

Här ses jag med lagerkrans och vederbörligt diplom som tecken på min doktorsexamen.

Svenska forskare har upptäckt problem med opiater. Surprice, surprice

Det svenska alkohol-och drog etablissemanget har nu kråmat upp sig igen. Man har funnit att det är ett stort problem med smärtstillande preparat - främst s k opiater, och så slår man larm. Surprice, surprice.

Jag kan upplysa höga vederbörande att vi påtalade problemet - och började att arbete med det - redan hösten 1994, på den första av mina åtta framträdande på Läkarstämmorna (1994-2001) . I morron - den 20 juni - är det på dagen 15 år sedan jag presenterade min doktorsavhandling, och restriktioner vad gäller Dextropropoxifen påbörjades fem dagar innan jag försvarade min avhandling.

Det är intressant att studera dessa etablerade forskare, med sina höga tjänster - så dom kan hitta på och se nya problem. Bra jobbat grabbar, det är förståss nästan enbart män som har de högsta tjänsterna.

We have drawn attention to the problems with opiates since 1994, we are behind the agent is stopped in the whole world.

My press conference at the National Press Club about Darvon Sept 10th 2013 http://bit.ly/1PAAMUg 

Some of our books and research about the painkilling substance Propoxyphene http://bit.ly/1SiOIAM 

Around 178 000 died due in US to Darvon and Darvocet in 29 years. http://bit.ly/1OdansN 

523 000 persons in the world could have been poisoned to death due to Propoxyphene during 1985–2011 http://bit.ly/1PAAMUg 

We got some good attention in Sweden to our research about Darvon&Darvocet http://bit.ly/1RWoYwo 

Eli Lilly's homepage mentions Darvon/Darvocet just twice - to hide the pills fatal history. http://bit.ly/1RelKo5 

People who are addicted to opioid painkillers are 40 x more likely to be addicted to heroin" http://bit.ly/1PJ0ZhD 

The heroin epidemic could have started with Darvon years ago by Eli Lilly http://bit.ly/1Tsj72V 

Our report about Darvon http://bit.ly/ncHuoh  - http://bit.ly/OWATsO  http://bit.ly/QATj3e 

20 years of research have saved thousands of lives Darvon is now banned almost all over the world http://bit.ly/1krpGUV