torsdag 16 februari 2017

Möte med FN´s tidigare biträdande generalsekreterare Jan Eliasson


Det finns vissa personer – inte alls så många - som kan fylla ett rum eller en scen med en speciell närvaro. Under de senaste åren har jag upplevt detta vid två tillfällen, dels när jag hörde och såg – ja upplevde - Steven Hawking som framträdde på Radisson Blu Waterfront i Stockholm. Ögonblicket när Hawking fördes in i den stora salen - Stockholm Waterfront Congress Centre - som rymmer en hörsal med plats för upp till 3 000 gäster - sin i specialbyggde stol fick ordet tystnad en speciell betydelse. Det var ett mycket starkt ögonblick – som jag sannolikt aldrig kommer att glömma.

Den andra gången var när jag lyssnade till vår nyligen bortgångne vetenskaplige superstar professor Hans Rosling som besökte ett av Publicistklubbens möte hösten 2015. Jag tror att jag aldrig har upplevt en person med en sådan fullständig scennärvaro som Hans Rosling visade upp. Han behärskade situationen fullständigt och han var uppenbarligen mycket road av att kommunicera med ett stort antal journalister.

I går - onsdagen den 15 febr - fick jag – för tredje gången – vara med om en motsvarade känsla och det var när vår andre internationelle superstar, FN´s nyligen avgångne biträdande generalsekreterare Jan Eliasson besökte Stockholmsjournalisternas Seniorers årsmöte. Mötet höll Studio 4 på Sveriges Radio, och den salen var fullsatt. Han är den internationella superdiplomaten som sett det mesta av världens ondska, men tror ändå att man kan göra nånting åt denna ondska.

Jan Eliasson avslutade sitt mandat strax före jul – efter mer än fyra år i den internationella hetluften. Och det var andra gången sedan hemkomsten som har delade med sig av sitt senaste stora uppdrag, fösta gången var inför sina gamla arbetskamrater på UD. Han har – än så länge – bara ett uppdrag kvar och det är att framträdde inför en nionde klass där ett av hans barnbarn går.

Det var klubbens avgående ordförande Sigfrid Leijonhufvud som hade lyckats får Jan Eliasson att besöka föreningen. Han inledde sitta anförande med att påpeka en viktig likhet mellan journalister och diplomaters arbetsuppgifter - nämligen ordet.

Jan Eliasson koncentrerade sitt anförande på de senaste åren och rubriken var Vandring över ett minfält. Han började ofta sin arbetsdag 06.30 – då han var i New York – med ett mail som sammanfattade lägen inom de flesta av världens krisområden. Klockan halv nio var det första sammanträde i FN-huset inför en viss grupp som tog itu med aktuella problem. Föreläsaren sade att han var glad om han kom tillbaka till sitt boende ungefär 12 timmar sedan han lämnade det på morgonen, dvs ca 20-tiden.

Under denna tiden i New York hade han inte sin familj med sig, varför arbete tog upp den allra största delen av tillvaron. Under dessa år var generalsekreterare Ban Ki-moon bortrest under 40% av sin arbetstid, vilket innebar att Jan Eliasson hade det hel övergripande ansvaret för FN.

Det var 1980 som Olof Palme knöt Jan Eliasson till sig och undrade om han ville vara med vid medlingen av kriget mellan Irak och Iran. Där började alltså Jan Eliassons fortsatta karriär- bl annat som medlare i olika krissituationer.

På fråga om vad var det mest lyckade projektet respektive det som gick sämst under hans FN-år svarade Jan Eliasson att han – och även generalsekreteraren - var mycket nöjd med Klimatavtalet i Paris, speciellt när man hade avtalet i Köpenhamn i minnet.

Det som smärtade honom mest är att FN inte alls har lyckats med att påverka och förändra situationen i Syrien, vilket vi alla har den största förståelsen för. Det är alldeles för många parter inblandade och det tycks inte finnas några större möjligheter till fred. Parterna står alldeles för lång ifrån varandra. Han menade att FN missade en möjlighet att tidigt kunna ingripa.

Inför framtiden var Jan Eliasson övertygad om att Kvinnofrågorna kommer att få mycket stor betydelse.

Efter detta mycket spännande, intressanta och uppskattade föredrag fick jag ett samtal med Jan Eliasson. Vi berörde bl a vår gemensamma förebild Dag Hammarskjöld och påpassligt nog hade jag den senaste boken om Hammarskjöld med mig, och fick där en hälsning från den f d biträdande generalsekreterare.


Vid nästa möte med journalist-seniorerna kommer författaren till boken ”Att bära världen” Henrik Berggren att berätta om sitt arbete. Jag tar nog med min bok den gången också….






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar