Tre journalister med tillsammans 180 års erfarenhet visar stolt upp sina mobiltelefoner från en gången tid

Det var en gång tre gubar - vars sammanlagde ålder var cirka 250 år, en var snart 75, en snart 81 och en hade passerat den 90 för en tid sedan - som tillsammans åkte buss i landets stora stad.  De hade – i stort sett i hela sina liv – verkat i samma yrke, dvs journalistens. Man kan säga att i denna buss satt journalistisk erfarenhet på inte långt ifrån 180 år. Att de åkte buss tillsammans berodde på att de tre var på väg till en minnesstund för en något äldre kollega – han blev ca 99, 5 år – varav han tillbringade 80 år i journalistikens tjänst. Hans sista bok hette ”Hemma för gott – om 80 år med press och radio.”

Totalt blir det således fyra herrar, tillsammans nästan 350 år – varav de tillsammans alltså tillbringat cirka 260 år som journalister. Journalist slutar man aldrig vara, man kan på sin höjd tyna bort, vilket kan tolkas som att man dör med stövlarna på.

De tre bussåkande gubarna satt och dividerade och de talte om gångna tider och kanske lite grann om kommande. Det är klart att vissa saker kan vara bra att ha nu för tiden, men de gamla murvlarna – ett ord som de alla uppskattade -  tyckte att det var då ett evigt bestyr – för unga och gamla – att hantera sina apparater.  Dessa moderna telefoner som man tycks kunna göra det mesta med, men om man kan ringde med dessa datamaskiner var de tre inte så säkra på.

Det var då vi kom på iden att titta på våra respektive mobiler, och si det var ingen av oss som var speciellt modern, men ringa kan vi

Vi vet också att vår absent friend inte heller hyllade de moderna apparaterna sådär väldigt mycket. Däremot uppskattade vi alla fyra den goda journalistiken som i de allra flesta media nu för tiden tycks lysa med sin frånvaro. Vi kunde också konstatera att vi under våra mest aktivt skrivande år kunde prestera en rätt anständig journalistik.

Mobilägarnas namn voro Sören, Jan C, Uffe och den äldre ynglingen hette Svante.