Världsmedborgaren och journalisten Svante Löfgren (1918-2017) regisserade sin egen välbesökta minnesstund

Med Karls Gerhards sång ” Jag är ett bedårande barn av min tid” http://bit.ly/2uXI4KG  inleddes minnesstunden över journalisten och världsmedborgaren Svante Löfgren. Detta skedde på den vackraste av sensommardagar och samlade mer än 100 av Svante gamla vänner, kollegor och familjen så klart.

Att minnesstunden skulle inledas med Karl Gerhard från Paris-åren kändes passande. Karl Gerhard hade varit med om Svantes bröllop i Paris med sin älskade Marie-Louise. När beskedet om vem som regisserade sin egen minnesstund avslöjades, möttes det av ett varmt och stilla skratt. 

Detta var på ett sätt mycket typiskt för hela minnesstunden, en glädje, en värme och många kärleksfulla goda minnen om en något äldre herre, 99,5 år, som vi ville hedra med vår närvaro.

Mats Ekdal från Svenska Dagbladet höll i de så kallade trådarna och som gammal vän i familjen kunde han komma med flera trevliga anekdoter om Svante och hans liv. Svantes mormor - som hette Marie-Louise - liksom hustrun - hade en kusin som hette Bo Bergman, ja just det, det var poeten och akademiledamoten Bo Bergman. En annan av Svantes önskningar var att sonen Claes skulle läsa dikten Marionetterna av nämnde Bo
http://bit.ly/2vOYQwR

Det berättades också att när Svantes Pappa begravdes läste han själv samma dikt. Svante tyckte att Fadern ”gick bort lite för tidigt, han var bara 95 år”.

Det var sonsonen Martin Grewin som svarade för det bildspel som presenterade sin morfar i bild och musik. http://bit.ly/2ibFZJc Ett utomordentligt arbete vill jag påstå. Morfar torde vara nöjd över detta.

En annan vän i familjen var Zarah Leander http://bit.ly/2idHkPG som sjöng om syrsorna.

Naturligtvis förekom många bilder från Svantes långa journalistiska liv, ca 80 år, och ofta med stora politiska ledare, men även vardagen gjorde sig påmind. 

En av de närvarande journalisterna Staffan Heimerson 

http://bit.ly/2uY5xLS menade att Svantes intervju med Ho Chi Mihn var en av svensk journalistiks två största bedrifter, den andre var Jan Guillous och Peter Bratts avslöjande av IB-affären http://bit.ly/2v8gdqm

Svantes två barn Claes och Li hade en hel del gott att säga om sin pappa, men ett och annat ord om saker han inte var som bäst på nämndes också – men enligt Li så ändrade sig där. När han var på Pilträdets Servicehus - som representerades av två mycket uppskattade personal – påbörjade  Svante för första gången i sitt liv en kurs i matlagning plus en annan om viner.

Svante - som var kapten i reserven -  var en stor vän av Bohus Bataljon http://bit.ly/2v8kzhi som naturligtvis avslutade den fina minnesstunden, den sittande delen menar jag. Sedan följde servering med vin och tilltugg samt kaffe men kanske framför allt minglades det några halvtimmar. Där kunde man träffa såväl bemärkta journalister, som grannar från Paris och en något äldre kvinna som lite förtjust berättade att hon var behjälplig med att se till att Svante träffade sin livskamrat Marie-Louise – det var gifta i 65 år. Ett sådant minne slår nästan allt.

RIP Svante.